The Infamous Middle Finger

Here's the news.

Min blogg är rent skräp. Jag är medveten om det. Jag lägger inte ens upp teckningar längre. Inte på ett tag. Det enda ni får se är fula kollage jag gör ifrån en hemsida. Mycket har hänt, knappt någonting ifrån era perspektiv.
 
  • Jag har varit sjuk. Förkyld. Idag försämrades min hörsel, jag kunde knappt höra vad jag sa och nu ringer det i öronen mer än det vanliga, ständiga mullret. 
  • När jag cyklat hem i spöregnet råkade jag somna till Grey's Anatomy och vaknade nu, fyra timmar senare, med en ofärdig labbrapport och troende på att det var onsdag morgon. 
  • Jag har också gjort mig av med min dator. Därför våldgästar jag mammas dator ibland för att kolla läget. 
  • Loggar in här varje dag, jag läser era kommentarer och kollar statistiken, ville bara säga det med. 
  • Skulle vilja sätta en säkerhetsnål i mitt ögonbryn. 
  • Jag har en fisk, kampfisk eller något, kallar honom för Mr. Snoops, han är blå och röd och han följer mig med blicken.
  • Jag har en stor fejktatuering på en spindel på axeln bara för att.

 


Isande diskant

Bytte adress till min tumblr.
Den heter nu
www.isande.tumblr.com
SÅ KREATIVT YEAH! 

Boo-yeah

Var på stan. Got a tatoo.

Frågestund!

Tänkte ha en frågestund, jag uppdaterar väl inte så mycket egentligen, och det vore kul att få reda på vad människor undrar om mig. Jag ska svara på det jag kan. Promise.
Så, fråga på! Medans ni har chansen. 
Kommer svara på era frågor snarast.
 
Bildkälla: Tumblr.com

xxzxczx me

En gång förra veckan vaknade jag klockan tre på morgonen av att någon var i mitt rum. Det visade sig att min syster tänkte sova i andra sidan av min dubbelsäng, hon hade känt sig iakktagen i källaren, och plötsligt gick det nya brandlarmet igång i hennes rum.
 
Vi satt nyss och kollade på television, och brandlarmet gick igång åter igen. I källaren. Dock har vi också ett brandlarm på övervåningen, och det har inte alls börjat tjuta. Mamma reste sig upp för att gå och fixa till det, och efter några meter slutade det att tjuta. Så min syster får sova i min säng igen. 
 
Jag vet inte varför alarmet tjuter. Kanske sitter det på fel sätt, kanske är det dammpartiklar eller så finns det störningar i luften ifrån en annan dimension som får alarmet att tjuta. Det vore perfekt. Vi lever inte ensamma på jorden.
Ändå tror jag att det värsta av allt är att hon är fyra år äldre än mig. 
 
Bildkälla: tumblr.com

Varför A-punk försvann (sanningen)

Hej. Ni som någonsin har haft någonting emot mig, ni som vill få reda på hur det är i verkligheten, läs allt.

Jag tror att folk verkligen kräver ett svar på frågan Varför jag tog bort A-punk på gSm. Så, därför tänker jag nu berätta för er, vänner. Jag trodde faktiskt att det var självklart...
Vi kanske ska börja från början. Jag var kanske lite igenkänd ifrån början, när jag väl vann Sveriges Nästa goSupermodel och blev goStar, trots att det var ett år sedan, och att jag egentligen inte vill ta upp det igen. Det flöt på, men innerst inne kändes saker bara fel. Folk hatade mig för påhittade skäl och lögner. Det kändes som att jag stod upp med hjälp av ett stort stöd bakom mig. Jag stod upp fysiskt och stödet gjorde att jag stod upp psykiskt, jag skrev ifrån, gjorde vad jag kände var bäst. Jag kanske inte höll låg profil hela tiden, en del saker var tvugna att komma ut, men sedan lärde jag mig att vara tyst, le. Det var intressant. Jag höll mig inloggad för alla trådar och projekten jag hade som goStar. Fashion Week, ni vet. Jag hade hamnat på en ny nivå, och det var kanske lite svårt att känna igen sig själv i allt som alla skrev. Jag kunde inte se mig själv på ett positivt eller negativt sätt. Jag kunde väl inte se utsidan.
I alla fall, folk tyckte om A-punk och folk tyckte illa om A-punk. Jag stod ut. Sedan kom dagen när bägaren plötsligt svämmade över. En A-ruunk hade tagit plats med någon form av parodi på mig. Allt jag gjort lyckades förvandlas till någonting som bara lät fel. A-ruunk fick allting att låta fel. Denna modell hade skrivit om och överdrivit min profil och gjorde trådar.
Ni ska veta att jag verkligen inte klarar av att folk får uppmärksamhet på min bekostnad. Jag gick in i en tråd av A-ruunk och droppen rann över. Jag såg att alla skrev för fullt i tråden, dem hade inga problem alls med att jag fick plågas utav A-ruunks uppmärksamhet, och jag förstår inte varför någon inte reagerade. Jag satt där och läste, och inte en enda moderator fanns där. Ingen gjorde någonting. Ingen tänkte på att jag plågades av deras djävulsskap. Så jag gjorde vad jag tänkt på lite väl för ofta. Jag tog bort A-punk. Fullständig kallabalik. Dem började göra trådar om mig, låtsades vara jag, ljög om allt möjligt, det blev krig. Vill ni veta något kul? Trots att jag påstås vara lite flippad och kanske stark, är jag känslig. Vem hade förutsett att jag plötsligt hade en klump i halsen?Jag ville att det skulle få ett slut, men jag kände att det inte skulle göra det. Dem fortsatte att skriva och jag visste inte vad jag skulle göra. goSuperAllie mejlade mig på modellen jag satt och anammade skit ifrån, frågade vad som hänt. Hon och D beslutade sig att ta tillbaka A-punk. Mina designs till Fashion Week var tvugna att bli klara. Det är skälet till varför jag kom tillbaka. Men jag hade ingen mer lust med gSm. Förstå det. Det har ingenting med särbehandling att göra. Varför ens tro det? Jag är en sån person som gör vad som känns rätt, men andra får det att verka fel.
Personalen hjälpte mig, försvarade mig, och förklarade klart och tydligt för ER vad som hänt, varför jag fick modellen tillbaka men det kunde ni tydligen inte förstå. Är det därför ni börjar prata om att jag vill ta tillbaka modellen nu igen? Vad tänker ni med?
Och ni som säger att jag blev "mobbad", jag blev inte mobbad. Bara allmänt felbehandlad. Lite väl felbehandlad, tillslut. Ingen är värd det.

Powern av allting tonades bort, allting återgick som vanligt. Tillslut tog Diana'' över efter mig, och då kunde jag äntligen lämna sidan. Fast först var jag tvungen att ta reda på resultatet av ziperall-tävlingen. Väntade tålmodigt, jag lovar. Sedan kom nyheten om att det finska bidraget hade vunnit, och jag väntade ytterligare ett tag på att vi skulle få reda på vem av oss svenskar som hade sitt finalbidrag i tävlingen.
Jag orkade inte vänta, så jag gjorde en tråd. En tråd där jag bad er skriva ert turnummer. Jag sa aldrig att jag tänkte sluta nu om jag fick flest oljämna tal. Jag fick flest oljämna tal, och nu gjorde jag det igen. Jag tog bort A-punk. Jag kände mig fri!
Sedan började det igen. "A-punk var såååå elak emot mina vänner". Jag hade aldrig sett hennes vänner förrut. Inte mejlat med dem. En del gjorde säkert glädjeskutt. "ÄNTLIGEN!". En del skrev hur mycket de ogillade mig. Jag var tyvärr tvungen att kolla på era kommentarer. Jag kan se allt. Ni vet, förr eller senare kommer ALLA sluta, och ni kunde tydligen inte tillåta mig att sluta. Ni ville ha kvar mig och bara allmänt tycka illa om mig. Och när jag försvann kunde ni inte låta bli att öppna era käftar och stå för någonting ni aldrig stått för tidigare. Alla lögner togs upp igen.

Vet ni vad? Jag behövde verkligen sluta. Behövde, behövde, behövde. Jag ville inte stanna kvar på en sådan sida där man alltid tvingades svälja en massa saker om en. Jag ville inte tvingas stöta på er. Varje dag kände jag mig tvungen att logga in. Jag hatar er.
Vem förtjänar att vara på en sån hemsida, egentligen? Mina hattrådar fanns på framsidan ett långt tag, och folk fortsatte att smutskasta mig i trådarna, det kändes som en eviget. Jag var nästan nära på att stämma gSm. Jag tänkte i alla fall tanken. Att dem lät en oskyldig person få så mycket skit, utan att kunna försvara sig. Det kändes som att hela hemsidan var emot mig. Vad jag tänker säga nu har jag aldrig uttalat mig om förrut, men vad i helsefyr håller ni moderatorer på med egentligen? Ni är alltid off. Personalen har inte gjort något fel. Det är medlemmarna. Inte alla. En del är fantastiska. Men jag antar att ni vet vilka ni är. Små råttor.
Jag vill inte slösa min tid på en dator när jag har mitt viktigaste skollår kvar. Hoppas ni förstår. Det är ett stort skäl till varför jag tog bort A-punk, det med. A-punk skulle bara bort.
Där har ni det. Svaret. Vill ni säga någonting till mig, säg det face-to face. Kommentera, skriv i chatten. Kom inte och säg att ni hatar mig bakom era små onlinemodeller.
Det roliga är att idag, några dagar försent fick vi reda på hur det gick för den svenska ziperall-tävlingen. Gissa vem som kom på förstaplats? Gissa vem som tävlade med Danmark och Finland? Moi. Får säkert inte priset nu. Det gör ingenting.
Tänker avsluta texten med att säga att jag ibland skäms över att vara människa. Skäms över er. Och tillslut, hej då. Vi ses inte. (yep, har alla skäl till att låta lite butter och sorglig där, hihi)

 

Fuck it. 


Göteborg

Är i Göteborg imorgon, så jag kommer inte uppdatera. Tänkte säga det, trots att ni inte bryr er, jaoooooo. Sanslöst kuvl.

 


Här tänker jag inte stanna.

Jag tänker dra ifrån er. Inte när helvetet frusit till is, utan nu.
Bildkälla: tumblr.com

Portugal!

Försvinner i ungefär två veckor. Ha ett bra liv! Vem vet, jag kanske uppdaterar nån gång? 
Andrea, läser du det här - jag tänker filma när flygplanet startar och åker iväg. Så jävla awesome! 
Xoxo B. Lawless
 

Tw4tish

Tjiho. Åter igen en beställning ifrån tumblr. Woopwoop.

Smälter.

De måste ha sett bilderna jag gjort på min tumblr, right? Någon har aldrig frågat mig om ett porträtt över internet innan. Sitter i alla fall och ritar nu. Antar att jag lägger ut bilden här sedan, om ni vill se! (-; 

Going down?

I'm going down - Vampire Weekend
HA. Enda sedan jag startade this piece of crap till blogg har min hälsa börjat svika mig, vid femton års ålder. Kan bero på att jag duschade igår, möjligtvis fick vatten i örat, men enda sedan jag vaknade idag har jag haft lock för örat, som ständigt försvunnit och kommit tillbaka igen.
Har till och med hört mitt ständiga muller lite tydligare, och ett tag började det pipa som fan. 

Innan jag tänker skaffa tinnitus ska jag lyssna på all världens bra musik, och det kan fan ta ett tag.
OJ! VEM SVOR?

Stillmallar och kodmallar och allt det där....

Jag kan ingenting om koder, men jag har lyckats lära mig lite genom att utforska olika länkar och typ färger i siffror och sånt där. Vet ni vad? Jag lyckades få fram en någorlunda lyckad profil!! (enligt mig)
Jag vet att designen inte är komplett, och jag lever ärligtalat på tumblr, men så fort jag fått inspiration kommer ni se en mycket schniggare bloggdesign. 
Vad tycker ni än så länge? Är jag tråkig? Kommer ni begrava mig levande bara för att jag inte lagt ut någon mer bild jag ritat? Skrivskriv, och jag blir glad.
Skriv vad ni tycker om bloggen, ge mig kritik, tips på vad jag ska rita, frågor, you name it.
Xoxo

Yesterday.

Fredag.
Gick upp som vanligt, satte mig på porslinsstolen, råkade nysa och hela jag var blodig. Näsblodet forsade igen och det kom mer och mer i takt med mina hjärtslag. Klockan sju missade jag bussen på grund av att jag sprang omkring som en dåre med pyjamas och försökte hindra min näsa ifrån att förblöda totalt. Tänk vad mycket blod jag förlorat, och än är det inte över.
Fick ringa in till sjukhuset och fråga vad vi skulle göra.
Jag var alltså hemma igår. Fredag.
Vid två hade det slutat blöda, och min näsa var komplett frisk, förrutom förkyldningen - en annan historia.
Jag tog tåget och bytte med buss för att komma hem till mamma, där jag packade och gjorde mig i ordning. Jag och sju av mina vänner cyklade till stan, och det var mysigt. Vi blev dock måltavlor för flugor, myggor och andra maroderande kryp som kom i stora grupper på cykelvägen.
Det var verkligen fullt på stan och alla trängdes. Marknad. 
Jag lyckades i alla fall hitta en plånbok (MITT LIV ÄR KOMPLETT HALLELUJA) och mainstreamkläder ifrån H&M. Jelly Beans och godisremmar, eller vad fan man säger.
Vid åtta cyklade vi hem, stannade och typ skrek åt ett tåg som tutade tillbaka. Hann inte filma så mycket, men lite fick jag allt med.
Klockan nio var jag hemma igen, och jag hade cyklat i ungefär 2,4 mil, vilket gör att jag nu känner mig hälsosammare än jag någonsin varit förrut. Boo-yeah.
Plånboken är cerise, glansig och ifall man råkar rikta den emot solen blir man blind.

I just förblödde.

Stod i duschen, riktade huvudet upp, när jag kollade ner var hela jag täckt av blod. Näsblod, och det tog aldrig slut. Aldrig. En timme senare sitter jag med en tampong i näsan och dör.

Schooooool.

Mycket skolarbete. Det tar snart slut, men jag har fortfarande en hel del kvar. Det är mindre än en månad kvar till sommarlovet, och jag antar att det tar slut snart. Jag har haft två prov, ett idag, ett igår och jag har ett imorgon också, vilket jag sitter och antecknar till just nu. En bok ska vara färdigläst, glosor ska kunnas, en uppsats ska vara inne. Nu minns jag, måste se om mitt omdöme på teknikuppsatsen har publicerats på fronter än.
Vänta här.
Jag kommer helt enkelt inte uppdatera så ofta som jag tänkt mig nu. Hemskt ledsen.

HÅLL KVAR!
Jag har insett att jag har börjat skadas. Det är svårt att föreställa sig, men jag får sår, blåmärken och jag har ständigt blodsmak i munnen. Hälsenor skrapas upp, går in i kanter, river mig på handen, benen fylls av blåmärken utan skäl och nu i snuvighets och pollen-tiderna har min näsa blivit så trött på mitt snorande att det rann blod ifrån den idag.
Om några veckor kommer ni att kunna se en fullständigt komplett blogg igen. - Med en bra design. Den jag har nu är bara en mall som är kapabel till att klara av mina stora filformat. Wooh.

"Vilken vacker emulsion".

Sprang omkring i köket och experimenterade med olivolja och en tvållösning, pratade norrländska och bara "Se vilken stabil emulsion jag skapade."
Sedan reflekterade jag lite fint med "Dä är ju därför det är så svårt att tvätta händerna när man gjort chåklabollar. Vattnet löser jö int upp fättet".
Suuuuuuuuuuu.
Nu får jag A på kemiprovet.
Jag är inte rolig. But in my thoughts, it wus fun.
Äsch! Låt mig komplettera det tråkiga blogginlägget med en vacker GIF ifrån tumblr.