Det blev plötsligt vinter i min skalle. Sen, mörk, Broder Daniel-vinter. Precis när medicinen börjat ge biverkningar. Har plötsligt börjat sova med tre filtar, börjat använda vantar, planerar julklappar och letar efter julstjärnor i mina grannars fönster. Varje morgon är jag bergssäker på att det kommer ligga ett tjockt snötäcke på gatan, och snöflingor singlandes nerfrån himmelen. Jag dricker sojamjölk med chai varje morgon, innehåller kanel och kardemumma, har risgrynsgröt i kylskåpet och allting luktar doftljus. Tigger skjuts till skolan för att ignorera kylan.

 

Men för att inte tala om hur mitt liv har hackat upp sig på cd-skivan, och jag lever om allt igen.

Jag känner det, jag saknar det och jag önskar att jag kunde förstått det för länge sedan. 

Det sker. Fleet Foxes - Mykonos spelas upp i mina öron och alla bilder finns kvar. Alla minnen. När är vi? December 2010. 

Hundarna och grodtatueringen, det stökiga rummet, cigaretterna och det gamla Super Mario- spelet har motvilligt begravits med dig.

Det är höst.

Och jag har blivit likare dig än du någonsin skulle kunna förstå.